Spiken
Ord som fastnar. Ord som gör ont.
Det här är inte en blogg. Det här är ett ingrepp.
Det här är ingen plats. Det här är ett tillstånd.
Spiken är inte en person. Det är inte en blogg. Det är inte ens ett uttryck.
Det är en skärningspunkt. Mellan styrka och sårbarhet. Mellan makt och tystnad.
Här läggs ord som aldrig sades. Här tränger texterna in – inte för att förklaras, utan för att kännas.
ett kort citat:
Det som nyligen tystnade

Hej, vad gör du?
Genom ditt fönster såg jag hur du alltid log. Hur du alltid skrattade åt hans skämt. Hur din hand alltid

Jag hann aldrig…
Jag hann aldrig höra ditt hjärtslag i det fria. Men jag hann leva hela mitt liv vid din sida i

Om jag skulle säga det rakt ut
Om jag skulle säga det rakt ut, hur du funnits där i mitt hjärta sen vi först sågs — hur

Kanske jag bara blir lugnet i slutet
Inombords skriker något jag trodde dog med exet i min hand. Men livet… tiden… ja, känslorna – de rör sig


Depression i repris
min kropp hamnar ur balans jag förlorar mig själv farliga distraktioner hamnar i en ond cirkel livet sätts på spel