Spiken
Ord som fastnar. Ord som gör ont.
Det här är inte en blogg. Det här är ett ingrepp.
Det här är ingen plats. Det här är ett tillstånd.
Spiken är inte en person. Det är inte en blogg. Det är inte ens ett uttryck.
Det är en skärningspunkt. Mellan styrka och sårbarhet. Mellan makt och tystnad.
Här läggs ord som aldrig sades. Här tränger texterna in – inte för att förklaras, utan för att kännas.
ett kort citat:
Det som nyligen tystnade
Ett andetag bort
Om mitt hjärta kunde slå ett slag för döden bakom hörnet skulle världen vara en vas och du min bukett,
Evighetens kalla smärta
Bultande skrik i mitt inre kretskort, ett liv av smärta i bläckets svärta, naturkatastrofer i filosofin när filmen blir till
Lokomotiv utan hjul
Till ångesten jag bar varenda jävla dag, till hoppet som aldrig fanns där vid min sida, och till döden som
Till slutet av melodin
I smärtans sista andetag droppade livet ur din kropp, dropp, dropp, en vätska i skimrande guld av kristalliska nyanser, ditt
När klockan slagit tolv
Tröttheten som infinner sig, när månen står aom högst och klockan slagit tolv, midnatt råder och tystnaden är ett faktum,
Trygghetsmelodi
Din nakna kropp pulserar av värme när jag rör dig ut med dess mjuka yttre, en fjäder i sitt bo,