Spiken
Ord som fastnar. Ord som gör ont.
Det här är inte en blogg. Det här är ett ingrepp.
Det här är ingen plats. Det här är ett tillstånd.
Spiken är inte en person. Det är inte en blogg. Det är inte ens ett uttryck.
Det är en skärningspunkt. Mellan styrka och sårbarhet. Mellan makt och tystnad.
Här läggs ord som aldrig sades. Här tränger texterna in – inte för att förklaras, utan för att kännas.
ett kort citat:
Det som nyligen tystnade
Till slutet av melodin
I smärtans sista andetag droppade livet ur din kropp, dropp, dropp, en vätska i skimrande guld av kristalliska nyanser, ditt
När klockan slagit tolv
Tröttheten som infinner sig, när månen står aom högst och klockan slagit tolv, midnatt råder och tystnaden är ett faktum,
Trygghetsmelodi
Din nakna kropp pulserar av värme när jag rör dig ut med dess mjuka yttre, en fjäder i sitt bo,
Att leva i nuet
Här sitter jag och väntar på ett ultimatum jag ej valt men som känns rätt för stunden, I tron att
Tvillingsjäl
Du, du, jag saknar du… det som en gång började med kamratskap, vars känslor utvecklades i det farliga grå, du…
Allt kommer att svartna
Smärtan i mitt hjärta, viljan att inte spy när kroppen skriker och våndas, tårarna av spikar som river mig sakta