Trötthetens hinna
Ligger tjock över mig –
Och i det trasiga, brutna
Är jag en lina
Med en krok
I mitten av en öken.
Min energi
Den tryter –
Men jag håller skenet uppe
Under midvintersolens
Sista strålar.
Likt det omedvetna
I ditt inre
Är orden tyngre,
Färre,
Betungande –
Likt känslan
Av den energi
Jag strålar och förlorar
I ett himlavarv.
Tröttheten tär på mig.
Kroppen vädjar efter rast –
Men livet skenar
Och lokomotivet rullar
På rälsen
Som lades för tusen
Och tusen flimrande,
Glimrande år sen –
När jorden snurrade
Runt månens sekel
I en flykt ifrån precision.
Flykt från precision
Mellan bilder och bröstkorg
En samling dikter där varje ord bär pulsen av ett inre andetag, och varje bild viskar det ögat ännu inte förstått.
Här möts realism och känsla – som om någon lagt sin hand på ditt hjärta och bett dig lyssna.
Varje dikt är en spegel. Varje bild en dörr.
Välkommen in i något verkligare än verkligheten.
- Spiken