Idag känner jag att ett nytt jag tar form
Den gestalten som räddar mig ifrån mörkrets rand
Är även djupaste delen av det svarta inom mig.
Men solens sken emot min famn
När mitt inre förrådde den sanning jag fann –
Och helvetet åter satte mig i brand.
När känslan av det kalla
Skapar smärta inom mig,
Trodde jag att tiden stod rätt,
Skriven i stjärnorna.
Att nu var det dags.
Men saker blir sällan som man tänker.
Jag krossades av styrkan
Av det som ej går att kontrollera.
Mitt inre fick sig en smäll.
Jag föll åter bakåt
Och drunknade nästan
I mitt egna mörker.
Men jag vet att tiden snart kommer igen,
Och jag kommer finna en väg
Ur denna spiral av olycka.
När tiden och ödet ställer sig tillrätta
Skall jag åter klättra –
Med blod, svett och tårar –
Emot ljuset
Vid brinken av kanten
I det stora blåa.
Vid brinken av kanten
Mellan bilder och bröstkorg
En samling dikter där varje ord bär pulsen av ett inre andetag, och varje bild viskar det ögat ännu inte förstått.
Här möts realism och känsla – som om någon lagt sin hand på ditt hjärta och bett dig lyssna.
Varje dikt är en spegel. Varje bild en dörr.
Välkommen in i något verkligare än verkligheten.
- Spiken