Det kokar –
när jag inte tänker,
när jag agerar av impulser
i allsköns ro.
Det vita blir till svart,
livet passerar revy,
solen byts mot månens mörka sken.
Kroppen faller ner i en trans,
och jag hinner inte reagera
på tankarna –
andningen går inte,
jag försvinner bort inom mig.
Tar på mig en mask –
av smärta och sten –
som skyddar mig,
som fördärvar mig.
Verkligheten raseras.
Mitt missbruk blir ett med livet.
Jag ser allt så klart,
men ändå blurrigt –
missbruket tär på kroppens inre organ,
impulserna blir starkare.
Vill bara
hitta tillbaka
till mannen
bakom maskens kalla skal.
Bakom Masken
Mellan bilder och bröstkorg
En samling dikter där varje ord bär pulsen av ett inre andetag, och varje bild viskar det ögat ännu inte förstått.
Här möts realism och känsla – som om någon lagt sin hand på ditt hjärta och bett dig lyssna.
Varje dikt är en spegel. Varje bild en dörr.
Välkommen in i något verkligare än verkligheten.
- Spiken