Tiden, den går
Och jag beskådar dig
Fortfarande på avstånd –
Kvinnan som kunde varit min,
Men som jag valde bort
För ett misstag.
Och känslorna –
De är stormen
Som håller mig vid liv,
Men också knuffen
Utför branten.
Men jag står här
Och drömmer mig bort
I min fantasi
Till verkligheten
Som kunde varit vi.
Jag beskådar dig
I din gyllene rustning
Och erkänner för mig själv
Att jag ser dig
För den du är.
Men kommer du
Att älska mig
En sista gång
I mitt dystra liv?
Kommer du bli grädden
På mitt mos –
Eller blir jag fast
I evighetens kliché
Av besvikelse och tro?
När livet rullar på
Och tiden
Tar ut sin rätt
På den köttsliga kroppen jag bär,
Likt en marionett.
För verkligheten ser
Det jag visar –
Men ingen ser
Det jag döljer,
Under ytan av mitt inre,
Under mörkret
Som aldrig riktigt ses
Men som finns där.
Ända till slutet.
Blickar i tystnadens rustning
Mellan bilder och bröstkorg
En samling dikter där varje ord bär pulsen av ett inre andetag, och varje bild viskar det ögat ännu inte förstått.
Här möts realism och känsla – som om någon lagt sin hand på ditt hjärta och bett dig lyssna.
Varje dikt är en spegel. Varje bild en dörr.
Välkommen in i något verkligare än verkligheten.
- Spiken