Till döden delar mig itu
Skall jag för evigt vandra
I skuggan av mitt större alter ego.
Och bland höga buskar
Och snår av gräs
Skall mitt blod för evigt drypa –
Av skador och sår
Som tär på mig
Men aldrig riktigt dödar.
Tills dagen då smärtan av det inre
Tecken för att livet snart begå,
Och till vardagen jag åter blickar.
För i mitt inre
Är jag en orkan –
Av kalas,
Av känslor
Och organ.
Men mitt yttre
Är en fasad
Av den spegeln och illusionen
Jag så starkt försöker bära,
Medan såren
Vackert läcker
Tårar av blod.
Tårar av blod
Mellan bilder och bröstkorg
En samling dikter där varje ord bär pulsen av ett inre andetag, och varje bild viskar det ögat ännu inte förstått.
Här möts realism och känsla – som om någon lagt sin hand på ditt hjärta och bett dig lyssna.
Varje dikt är en spegel. Varje bild en dörr.
Välkommen in i något verkligare än verkligheten.
- Spiken