När jag ser på dig,
När mina tankar
Reflekterar över dig,
Så blir det aldrig
Utan en tår i mitt öga.
För jag önskar
Att jag hade verktygen
Att föra en konversation
Med dig –
På djupet.
Att kunna bära dig,
Få lära känna dig –
Inte bara skrapa
På den hårda ytan.
Och trots att vi är
Av kött och blod
Så känns det ibland
Svårt att tro
Att du är en skapelse
Utav mig.
När vår kommunikation
Är lika med noll.
Vi kan föra det som kallas basic –
Men aldrig
In på djupet
Av det inre.
Jag önskar jag fick
Känna det du känner,
Kunna se det du ser.
För det är en nyfikenhet
Som bor inom mig,
Som ständigt växer.
Men du håller din fasad
Och jag vågar inte riva den.
Jag saknar verktygen
Att ta mig igenom den.
Saknar orden
Att förmedla
Det jag verkligen känner inför dig.
För du betyder
Så sjukt mycket mer
För mig
Än jag gett skenet av.
Och detta är en börda
Jag bär
Likt en tung sten.
Jag önskade
Att jag hade modet
Att berätta för dig –
Att du betytt mer för mig
Än du kan ana.
Tror du inte
Att jag om nätterna
Grubblar över
Varför livet är som det är?
Att mina reflektioner
Faller emot det som hänt
Men ej skett?
Jag ser inte en väg,
En öppning
Till inre kommunikation med dig –
Och det tär på mig
Till tårar
Som ingen kan se.
Och i mitt inre mörker
Gråter ett litet barn
Som ser allt
Men ej har kraften
Att skapa handling.
Du är för mig
En enorm trygghet –
Större än du kunnat ana.
Men jag hittar ej orden
Att förmedla dem till dig.
Samtidigt
Som jag innerst inne
Vill öppna mig,
Berätta om känslor,
Om sår som skaver –
Så är det som att vandra
I en konstant dimma.
Där ljudet
Av din röst
Är ett ekande minne,
Långt i fjärran.
Och jag inser –
Inser hur mycket
Jag verkligen missat
Av ditt liv.
Tårar,
Tårar nedför min spruckna kind –
Är den enda sanna verklighet
Jag kan få fram.
För mina ord
Hittar aldrig vägen
I den täta dimman.
Så till dig,
Du, min son –
Även om jag ej funnit orden
Att förmedla
Min sorg,
Mina känslor,
Mitt liv –
Så finner jag nu modet
Att ta mig ur detta.
Det är dags
Att ta tjuren vid hornen
Och bara skapa
Den balans
Du så länge förtjänat.
Att bli den far
Som kunde
Och vågade
Visa sitt inre
Under sitt hårda skal.
Det är dags nu
Att skapa en förändring –
För tiden
Kommer annars bli
Min största fiende.
Till dig, min son
Mellan bilder och bröstkorg
En samling dikter där varje ord bär pulsen av ett inre andetag, och varje bild viskar det ögat ännu inte förstått.
Här möts realism och känsla – som om någon lagt sin hand på ditt hjärta och bett dig lyssna.
Varje dikt är en spegel. Varje bild en dörr.
Välkommen in i något verkligare än verkligheten.
- Spiken