En klaustrofobisk känsla
tynger mitt inre
när jag passerar
spegel efter spegel
men ser mig själv försvinna –
och det är en fråga
om det existentiella
som är bortom spegelns gränser
men som skapar ett eko
av tvivel
i husets tomma,
ekande väggar
där hallens längd
mäts i universum
och katedralens höga torn
är större
än känslorna
vi håller inombords.
Men sanningen är
att vi alla är
ett eko
av det förflutna
på en väg emot det
som väntar bakom knuten.
Men i tron
att vi skapade illusionen
inser vi
att illusionen
var en illusion i sig.
Och ifrågasättandet
blev till en dörr
vi stängde –
och människan
tog sakta
livet av sig själv.
Echo ex Nihilo
Mellan bilder och bröstkorg
En samling dikter där varje ord bär pulsen av ett inre andetag, och varje bild viskar det ögat ännu inte förstått.
Här möts realism och känsla – som om någon lagt sin hand på ditt hjärta och bett dig lyssna.
Varje dikt är en spegel. Varje bild en dörr.
Välkommen in i något verkligare än verkligheten.
- Spiken