En del av mig dog
när illusionen jag byggt
sprängdes av dina ord –
och bryggan gick i kras.
Mitt hjärta sjönk till botten
likt en sten av glas.
Jag visste att sanningen var hård,
men nu slog den mig.
Till ljudet av Take My Breath Away
vill jag för evigt minnas stunden
jag insåg att personen
jag en gång fallit i trans för
ej längre var vid livet –
men ändå bar en kropp,
en själ,
en puls,
ett liv kvar
utan minnena
av tiden jag hållit kär.
Slaget i magen
när insikten kom:
mina känslor var större
än jag först vågade erkänna –
det blev för mycket.
Sanningen är:
jag känner mig destruktiv.
Väldigt destruktiv.
I mitt inre mående
dit jag sällan skådar
för rädslan att be
livets sista brott…
Det hägrar,
likt en hök i skyn.
I tårar av ångest –
vill jag våndas.