Skärvorna ifrån spegeln
som etsat sig fast under min hud,
vars öppna sår blöder blod av djupaste röd,
stirrar jag mig blind
på det rituella i det heliga
och i min sista bön.
Med bägaren av Guds högra hand
fyller jag den med blodet ifrån min själ,
och i ett enda svep
skar jag huvudet av den svartaste korpen
vars liv nu sakta bleks.
Dit tiden ej vågar hägra
skall jag i sista svarta minuten
dansa en ritualens dans i trans
och blötlägga det som ej får sägas
men som ses.
För till himlen skall vi alla,
och till djävulen vill jag vandra,
för livet är en lek
i alkemins kristallklara värld
där jag i ritualens dans
skall väcka min käraste till livet efter döden.
Och med korpens offer –
ett liv för ett liv,
blod av mitt blod –
skall min älskade resa sig ur avgrunden
och för evigt hägra
i illusionen av det nakna
i ritualens dans.