Till ljudet av smärtan
i det skrivna bläcket,
i blodets kristaller,
vill jag huka mig
och skrika ut
livets sista ljud.
Till knarret av tårna
som böjer sig i motsatt riktning,
till skriken av mina knän
som knarrar
till ljudet av idiotin
jag likt en gloria bar.
Och orden
som jag ej längre klarar av
ligger runt midjan
jag ej längre älskar –
vars fett och inre impulser
blir till ett kaos
jag fyller av socker
och enorm svärta.
Till djupet
av min ryggrads sista andetag
vill jag, i kaoset,
kapa alla banden
till mitt inre nervsystem.