du kan vara så kall
och brutal emot mig
trycker ner mig
tills jag nästan gråter
förstör den lilla lycka
den glädje jag hade
hatar dig
när du är såhär
du bryr dig inte om mig
bryr dig inte alls
till orden som sipprar ur mig
mellan tårarnas pauser
vill jag slå dig gul och blå
men förlåter
vänder andra kinden till
gång på gång
tills jag ej längre existerar
och jag inser
att du vann
du vann
brutaliteten
av det psykologiska spelet
manipulationen
tills illusionen blir verkligheten
ja, orden är kaos
och tankarna likaså
blottade känslor
i strandens svallande vågor
till havets musik
till ålderns kännedom
vänder jag andra kinden till
och drar ett järnbloss
av min ciggar
för paus…