i dina grå hårstrån
och ingrott i ditt skinn
sitter en mäktig visdom
och ruvar
du har genom åren
lärt dig vett och etikett
du svarar artigt
vid tal
många år
har passerat förbi
du åldring
med visdom ut i fingrarna
du väver in berättelser
i historier
åkallar de gamla
till minne
men det är synd
att du
med spriten i din hand
inte såg det mörker
du själv lindade in dig i
och som skulle bli ditt fall
ty du kunde valt
så många vägar
men drogen blev ditt fall
och du rubbade
mitt liv ur balans
för den dagen du förlorade
brast en spricka i mig
en stor skärva
som slogs ut ur mig
och jag sattes ur balans
nu lever jag dag för dag
i frånvaro
från mitt inre
och yttre
för livet är ur balans
när du valde spriten
före allt
och jag tycker det är synd
att se ditt val
då du var en man
av betydelse för mig
men jag är van
att se allt omkring mig
krossas till intet
och jag klarar inte längre av
världens vikt
på mina axlar