Jag vill skrika,
blöda,
slå mitt huvud
tills smärtan i mitt inre
försvinner
och jag vill
att tårarna skall rinna
av det vackra
inte det brutala
men livet är skit
och jag inser
att jag vill försvinna
bort till helvetet
och bara bli ett
med noll
och ingen
bakom masken
i dimman
den grå
och jag vill skrika ut
smärtan
som gör mig spyfärdig,
känslorna
som krossar mig
impulserna
som skriker
att jag måste förstöra allt
för att få existera
på nytt
och till kaoset
vill jag skrika,
blöda,
låta känslorna svalla
för jag är ett öppet sår
som ingen förstår…