Du,
du,
jag saknar du…
det som en gång började
med kamratskap,
vars känslor utvecklades
i det farliga grå,
du…
Jag gråter tårar
vid tanken
på tjejen
jag en gång kände,
som jag en gång
hade velat dö för,
du…
idag är vi
blott inget,
en bild om dagen,
en liten glimt
på din axel
är allt.
Tårarna,
ångesten,
skammen
av att sakna dig
men inte våga
erkänna saknaden.
Hoppet,
hoppet
att en dag
få en bit
av dig tillbaka,
en bit
av den vi var,
jag saknar dig.
Efter många år
av idioti
ifrån mig,
räckte jag ut
en hand
i det okända
för att fånga dig,
och du gav mig
gensvar,
du gav mig
en gnista
hopp
att leva vidare,
och en period där
gjorde du mig lycklig
av din blotta närhet.
Men livet rullar på
och vi drogs
åter isär,
du tillbaka
till ditt gamla
och jag
ner i mitt mörker.
Du,
jag saknar dig,
saknar oss,
men för svag
att berätta,
för rädd
att förstöra,
rädd
att vi ej känner samma…
Du,
ja du,
jag kommer alltid
att finnas
vid din sida,
även om vi
aldrig mera ses,
är du
min tvillingsjäl